Världens bästa bana
Royal County Down, Newcastle, Nordirland
Snart ska vi avslöja vilken bana som enligt Golf Digest är bäst i världen utanför USA. Fundera först. St Andrews? Nä. Muirfield? Icke. Turnberry? Fel.
Nu demaskerar vi svaret och spräcker ytterligare en illusion: Royal County Down.
Den nordirländska skönheten är mytomspunnen för sin otillgänglighet, långt från de klassiska turistfällorna. Legenden Bernard Darwin var inte ute och cyklade på gröna kullar när han sa ”Här spelas den typ av avskilda golf som vi drömmer om i våra mest extatiska drömmar”.
Upplevelsen gör sig bäst i regn. Och blåst. Gärna lite rå kyla på det. Man åker inte till Nordirland och Royal County Down för att ta på sig trekvartingarna och bränna vaderna och underarmarna rosa. Man åker hit för att ta sig tillbaka till golfens rötter och för att överleva, vilket är ett linksäventyr i sig.
Banans ingredienser innehåller allt som en golfälskare fåfängt sörplar i sig: djupa bunkrar, den ständiga närheten till Dundrum Bay, fantastiska ondulerade greenområden och fairways formade efter naturens krafter.
Tom Watson är en av många som gett banan en speciell vip-plats i sitt hjärta och håller de första nio hålen som sina absoluta favoriter runt om i världen.
Bara det säger ganska mycket.
www.royalcountydown.org
Karibisk ögolf
Casa de Campo, Teeth of the Dog, Dominikanska Republiken
En kokospalm växer ståtligt upp mot himlen. Den kritvita stranden bildar gemensam kuliss med det turkosblåa vattnet. Västindiens paradisiska vyer har lockat upptäckare i över 500 år. Ta bara Christoffer Columbus, som fann Hispaniola redan 1492. Dominikanska Republiken upptar två tredjedelar av just denna ö och attraherar i dag golfens alldeles egna upptäckare. Det är inte i första hand tack vare det tropiska havsmiljöklimatet utan framför allt på grund av Casa de Campos sagolika bana som inte bara flirtar utan snarare tokraggar med Karibiska sjön.
Drömmen om en golfbana på dessa marker tog fart 1969, då Pete Dye fick uppdraget att rita en klassbana intill kustlinjen. Två år senare återkom han med skissen och banan fick sitt namn – Teeth of the Dog.
Namnet indikerar inte en hund som man kan plocka upp i knäet och kela med. Banans huggtänder visar sig från sina allra vassaste sidor och bollarna spelar pingpong mellan klipporna när de karibiska vindarna attackerar från havet.
De flygstolsburna som tagit sig till Dominikanska Republiken brukar vara överens om en sak: Teeth of the Dog är inte en bana man tröttnar på. Varje runda ett nytt läge, en ny infallsvinkel, en ny vy. Solen på hög himmel är den enda garantin.
Här finns åtta stycken högklassiga oceanhål, fler än på självaste Pebble Beach, Kalifornien, USA som blivit något av sinnesbilden för en havsnära bana.
Avslutningshålen håller Karibiska sjön intimt i handen. Så har det inte alltid varit. Palmerna som tidigare växte längs med strandremsan har tagits bort, allt för att ögonen ska få sin dos av vatten i blicken.
Banarkitekten Pete Dye rankar Teeth of the Dog högt när han värderar sina egna verk.
- Men jag ritade inte banan helt själv, erkänner han.
- Jag skapade elva hål och Gud de resterande sju.
Amen.
www.casadecampo.com.do
Trumps senaste miljardprojekt
Trump National, Los Angeles, USA
Om vi ena stunden knäpper fingrarna av dyrkan gentemot Casa de Campo, kanske vi även borde skänka en förbarmande tanke till Pete Dye. Hans Ocean Trails GC i Los Angeles har helt fallit i glömska. Faktum är att banan inte längre ens existerar.
Allt har sin grogrund i Donald Trumps planer att konstruera en lyxig golfanläggning på exakt samma marker. Ocean Trails skövlades sönder och samman och det enda som finns kvar är erinringar om en bana som misshandlade amatörgolfare. Banan kanske inte saknas speciellt mycket av det bredslående klientelet, men det säger ändå ganska mycket när en banarkitekt av Pete Dyes kaliber får se sitt verk tillintetgöras.
Donald Trump har själv stått för designen på Trump National, med viss hjälp av polaren Tom Fazio.
Bara på ettan har Trump lagt 25 millar på vattenfall och blommor. Öppningshålet är i princip omöjligt. Här åker det omkring golfvärdar och frågar om man vill fylla på bollförrådet mitt under pågående runda.
Det 18:e är inte bara ett spektakulärt avslutningshål, utan också det dyraste par 4-hålet genom tiderna. Gör du par här kan du skänka en tanke åt ledningsgruppen som valde att plantera 64 miljoner kronor för att vi överhuvudtaget ska kunna gå här på fairway.
Själv räcker det om du pungar ut 375 dollar, då får du en 18-hålsupplevelse helgen på köpet en helt vanlig helg. Motsägelsefullt är att det inte är den som slår hårdast som lyckas bäst på den evighetslånga banan, utan den tänkande individen. Strategen firar kanske inte stora triumfer, men minskar åtminstone risken att bli komplett förnedrad.
Den som fortfarande har energi kvar efter avslutad runda tar sin tillflykt till rangen. Här hade ledningen från början sett ett fashionabelt område med 20 lyxvillor med utgångspris på mellan 50 och 100 miljoner kronor och oändlig havsutsikt.
David Lynn skakade på huvudet.
- Vill vi ha stora tävlingar och Majors i framtiden måste vi skapa en ordentlig golfanläggning, insisterade han.
Och även om inkomstbortfallet skulle komma att bli påtagligt tvekade aldrig Donald Trump. Han var inte ens nära att behöva säga ”You’re fired.”
www.trumpnational.com
Vulkanhet golf på Hawaii
Hualalai, Hawaii, USA
På Hawaii har vulkanen Hualalai om inte plågat så åtminstone oroat Big Islands befolkning i århundraden. Men inget ont som inte har något gott med sig. Jack Nicklaus har nyttjat naturens resurser då han integrerat den svarta lavan som en del i den dramatiska layouten på banan med samma namn som vulkanen. Här spelar vi sida med sida med lavakanter, praktfulla berg, ett stilla hav och den förstelnade lavan som påminner om svunna tider.
Inga observanta ögon kan värja sig mot dragningskraften när den kritvita sanden i bunkrarna ställs i fonden mot den svarta lavan.
Den 18 hål långa golfresan är en spektakulär sådan, oavsett om vi tar sikte på den sovande vulkanen, som på hål ett, eller försöker träffa greenen med oceanen i bakgrunden på det tredje.
När Jack Nicklaus, en av tidernas mest framgångsrika golfare, försöker beskriva sitt verk gör han det som en stolt förälder:
- Golfbanedesign är detsamma som att måla en stor tavla. Vad jag försökte göra här var att måla någonting vackert och krydda det med ett par bra golfslag.
Och visst har den målande kreativiteten gett utslag. Tolvan, ett litet korthål, kan få vilken stabil golfare som helst ur balans. Mitt på greenen har Nicklaus placerat en djup bunker.
- Varje bana behöver några kontroversiella inslag, säger Nicklaus.
När hålen börjar ta slut kliver vi bestämt upp på 17:e tee. Där har vi beskedliga 148 meter till flaggan. Seglar bollen för långt får den dock smaka klippa och därefter plumsa i svalkande vatten. Aloha och streck i scorekortet.
Men vem bryr sig? Paradoxalt nog är det helt omöjligt att få ett utbrott i den här miljön.
www.hualalairesort.com
Världens vildaste bana
Hans Merensky Estate, Phalaborwa, Sydafrika
Marken vibrerade, kvinnan skakade. Det sista hon såg var elefantens upproriska ögon. Sekunder senare låg kvinnan på marken med stängda ögon.
Allt var över på en tusendels sekund. Kameran som hon höll i handen hann aldrig blixtra.
Utslaget på det 272 meter korta 14:e hålet blev hennes golfkarriärs sista.
På sydafrikanska Hans Merensky Estate spelar man golf helt på egen risk. Inför en runda måste man signera ett formulär som fråntar ägarna allt ansvar. Blott ett oansenligt stängsel avskiljer nämligen banan från Kruger National Park, där lejon, bufflar, leoparder, hyenor, elefanter och ytterligare ett gäng vilda djur håller till.
Det finns inga får i parken, men varningsropet ”Fore!” ger ändå upphov till förhöjd puls. Oregerliga bollar är inte det direkt det första du räds…
I Phalaborwa kan man acceptera en och annan bollförlust. Slår du bollen i vattnet är det bara att gilla läget och gå vidare. Att plocka fram en bollhåv och börja fiska kommer inte på fråga, såvida du inte är sugen på lite närkontakt med en hungrig krokodil eller en uppretad flodhäst.
Det är lätt att vara kaxig i teorin, men knappast i praktiken om du stiftar ovälkommen bekantskap med 900 kilo tunga bufflar, stora elefanter, vårtsvin med 60 centimeter sylvassa hörntänder eller geparder som springer snabbare än en Volvo på 90-väg. Då håller det inte riktigt att vifta med första bästa träklubba.
Varje morgon åker en säkerhetspatrull runt banan för att säkerställa att inga djur beträtt golfbanan under natten. Dessförinnan släpps inga greenfeegäster ut. Det låter ju tryggt. Men när det är lunchdags på Hans Merensky Estate gör du nog ändå bäst i att sitta i restaurangen.
www.hansmerensky.com