För kärlekens skull...

Jag måste erkänna att jag inte är den mest aktiva människan. Jag kallar det att vara bekväm av mig, andra kanske skulle ta till ordet lat. Men jag är villig att erkänna det i alla fall och har inga problem att stå för det.

Emellertid ställdes den egenskapen på sin spets när mina svärföräldrar generöst bjöd med mig på deras årliga vandringsresa till Österrike på sommarsemestern. Latmasken i mig var inte överexalterad över 27 timmars bussresa - enkel väg. Inte heller av de dagliga vandringsturer som målande beskrevs för mig. Buffliga kossor, smala stigar och höga höjder var knappast bra argument för att peppa en lat och höjdrädd person. Kort och gott - jag såg inte direkt fram emot resan.

Jag hade hellre legat i en solstol och på min höjd rört mig mellan solstolen och vattnet, men nykär som jag var ville jag inte göra föremålet för mina känslor, eller hans familj, besvikna och följaktligen var det bara att tacka och ta emot. Och bita ihop.

Så när det väl närmade sig avfärd köpte jag ett par joggingskor att vandra i. Jag äger säkerligen femtio par skor, men de lämpar sig knappast för bergsbestigning. Ska jag vara helt ärlig passar de höga klackarna egentligen bara för stillasittande. Inte heller min garderob bestående av kjolar och klänningar var någon idé att packa ner, så jag lånade ihop diverse träningsplagg. Nog för att jag gillar shopping, men det kändes onödigt att införskaffa kläder som efter vandringen skulle förpassas längst ner i lådan.

Så blev det dags för avfärd - och dags för att få mina fördomar motbevisade. Tack vare trevligt sällskap och en hel del vin gick bussturen ganska smidigt. Väl framme vid hotellet i Mayrhofen i Österrike checkades vi in på ett fyrstjärnigt hotell med fyrarättersmiddag och en spaanläggning som hette duga. Helt plötsligt kändes det mycket bättre. På dagarna vandrade vi några timmar, pausade för ett glas vin eller två i toppstugorna och på kvällarna umgicks vi i trevligt sällskap.

Känslan av att ha utmanat mina rädslor och insett min kropps kapacitet var fantastisk. Jag erkänner att det var en av de bästa resor jag varit på och den har nu blivit till en årlig tradition.
Latmasken i mig är kanske inte utrotad, men under den veckan i Österrike går den i alla fall i ide.

Josefine Franking

Tre tips för äventyrssmekmånaden

* Satsa på en lagom jobbig resa så att ni även orkar njuta av varandra.
* Packa rätt och tänk på eventuella vaccinationer.
* Tala gärna om att ni är på smekmånad, folk blir genast mer hjälpsamma.

----------------------------------------------------------------------------------------Josefine Franking är reporter på vår systertidning Allt om Bröllop. I hennes blogg delar hon med sig av sina bästa tips rörande allt från bröllopspyssel till skönhet och inredning. Givetvis avslöjar hon även hur planeringen av det egna bröllopet i Skottland i maj 2011 gick till.