Söder om Siena finner man de stora, böljande backar vars skönhet är något helt annorlunda en den i de norra delarna, där turisterna är betydligt fler. Här infinner sig ännu känslan av att vara ensam om sina upptäckter och att landskapet för en liten stund enbart tillhör en själv. Här frodas lågmäld agriturismo, vinproduktion, olivlundar och på varje kulle och berg tornas en forntida borg. Söker man sig längre söderut kommer man till Toscanas största berg, den döda vulkanen Monte Amiata vars oupptäckta natur och stora skogar ännu är okänd för andra än de romerska turisterna. Här ligger vinstäder som Montepulciano och Montalcino samt den berömda lilla renässansstaden Pienza. Frågan är om inte området Val d’Orcia är så mycket Toscana som det bara går. Den vackra dalen ligger strax söder om Siena, mellan Montepulciano och Montalcino. Hela orådet omges av böljande kullar och dalar, och varvat med dessa ligger pittoreska städer och mindre byar utströdda tillsynes oplanerat och utan eftertanke. Landskapet perforeras av alléer kantade med cypresser som leder dig mot stolta, toskanska gårdar i olika stadium av förfall eller återuppståndelse. En syn varifrån otaliga renässansmålningar har hämtat sitt motiv.
Agriturismo
Det ekonomiska klimatet hårdnade under mitten av förra seklet och många småbönder hade inte längre råd att bo kvar i sina familjegods. Föräldrar såg sorgset på när den yngre generationen flyttade till storstäderna för att söka lyckan. Allteftersom tiden gick stod fler och fler gårdar övergivna kvar på landet och förföll. För att råda bot mot landsbygdens avbefolkning och för att blåsa liv i de gamla byarna började den italienska staten 1965 att dra upp riktlinjerna för vad man kallar Agriturismo, men det var först 1985 som satsningen blev officiell. Agriturismons speciella regler öppnade upp för människor att ta hand om de många gårdar som var illa däran. Konceptet går ut på att den som har en gård och bedriver bondgårdsproduktion av något slag får lov att hyra ut rum på gården för att kunna dryga ut inkomsterna. För dessa gårdar gäller inte samma tuffa regler som för ett vanligt hotell utan villkoren är betydligt mildare. Satsningen visade sig vara ett genialiskt drag från statens sida. Plötsligt kunde lantgårdarna finna ekonomiskt lönsamhet i sin verksamhet och tiden var rätt för jäktade stadsbor att upptäcka lugnet på den grönskande landsbygden. Nu har nästan alla gamla gårdar i Toscana renoverats och många flyttar åter ut på landet.
- I Italien finns det en lag för hela landet som reglerar agriturismo. Till det tillkommer regionala lagar, säger Andrea Mazzanti från organisationen Agriturist.
Den grundläggande regeln för att få driva agriturismoverksamhet är att det finns en befintlig gård. Det går alltså inte att bygga en helt ny gård att starta verksamheten i.
Gården måste också bedriva någon form av egenproduktion, men exakt vad man producerar spelar ingen roll. Det kan vara allt från stuteri, olivoljeproduktion till vingårdsverksamhet. 51 procent av inkomsterna måste komma från lantbruket, så man får inte lov att starta en agriturismo med en rabatt morrötter och sedan hiva in storkovan på hotellverksamhet. Tanken är först och främst att främja lantbruket. I Toscana däremot har man tänjt på regelverket och det är okej att hotellverksamheten står för mer än hälften av inkomsterna, men jordbruket ska fortfarande uppta fler arbetstimmar än turisterna.
- Toscana är den viktigaste regionen för agriturismo. Här finns över 3 000 agriturismogårdar och 850 av dem finns här i provinsen Grosseto. Egentligen startades liknande hotellverksamhet på gårdarna redan i slutet av 60-talet, då lantbrukare hyrde ut rum illegalt till turister.
En gård får ha max 30 sängplatser, men har man lägenheter till uthyrning får man lov att ha upp till 40 sängar. En lägenhet måste vara på minst 40 kvadratmeter. Det är som sagt inte tillåtet att bygga en ny gård, däremot är det fritt fram att köpa en gammal ruin och bygga upp den igen. Man får däremot inte lov att bygga en gigantisk gård på en plats där det stått ett litet, litet hus. Man får lov att riva gamla väggar, men storleken på grunden få inte bli mer än 10 procent större än originalet. Agriturismo går ofta hand i hand med miljömedvetenhet och gårdsägarna är mycket måna om att kunna skylta med sitt ekologiska arbete.
Du kan finna rum i alla prisklasser och i mycket varierande kvalité, men samtliga har mycket charm och en aktiv ägare. Att bila runt i Toscana och uppleva alla dessa olika gömställen är ett fantastiskt sätt semestra på. Det finns allt från femstjärniga lyxgårdar med spa till enkla bondgårdar med bara ett fåtal rum. På vissa ställen finns restauranger, på andra får du vara med och röra i grytorna. Ta det bara lugnt så kommer du att finna just ditt Toscana.
Vinets förlovade land
Vinerna från Italien har verkligen tagit världen med storm de senaste två decennierna, men sanningen är att det var ganska tarvligt ställt med kvaliteten fram till 70- och 80-talen. Chianti var ett tunt, billigt vin med bastkjol, druvorna hade konstiga namn och det var lite si och så med var de odlades. Vissa gårdar hade redan tidigt på 1900-talet börjar plantera franska druvor, men det var inte förrän man på allvar tog in druvor från Bordeaux som Toscanas viner fick fart.
Vinernas fyra klasser
VDT - Vino da Tavola, bordsvin.
IGT - Indicazione Geografica Tipica. Vinerna måste komma från ett visst område, men använder sig av för området "icke tillåtana druvor".
DOC- Denominazione di Origine Controllata. Här ställs dessutom krav på uttag, vinifikation och lagring.
DOCG - Denominazione di Origine Controllata et Garantita. Översta klassen med än högre krav än DOC.
Lite slarvigt förklarat kan man säga att klassificeringen DOCG, som kom så sent som 1980, är hårdast reglerat och anses därför vara finare än de övriga. VDT är ett vin som kan blandas av olika druvor, som odlats på olika platser. De europeiska bestämmelserna EEC är också ett regelverk som måste följas och sedan 1966 kan vi veta att druvorna som återfinns i en flaska som bär betäckningen DOC är odlade på samma plats som anges på flaskan. ”Super Tuscans” är ett utryck som kom till för att beskriva de nya bordsvinerna. De är av betydligt bättre kvalitet än tidigare och innehåller blandningar av nya druvor, ofta Cabernet eller Merlot från Frankrike. Ett Vino da Tavola kan innehålla vilka druvor som helst. När man på 60-talet började experimentera med andra druvor, som inte var traditionellt för regionen, fick man fram nya, mycket finare viner. Den världsberömda vinkännaren Robert Parker tyckte att dessa förtjänade ett nytt begrepp och myntade då uttrycket ”Super Tuscans”.
Maremma
Vi börjar vår resa i Maremma vars vyer skiljer sig från Toscanas annars så typiskt kulliga landskap. Här ligger landet på gammal sankmark vilket ger ett plattare intryck. Grosseto är huvudstad i regionen Grosseto i Maremma. Själva staden är en ganska slätstruken sak, både till utseende och till innehåll, så vi föreslår bestämt att du lägger din tid på de vackra omgivningarna hellre än att slösa bort dyrbara semestertimmar i stadskärnan. Området gränsar till kusten och erbjuder en hel del fina stränder. Ett tips är att besöka Maremma Nationalpark. För en mindre summa i inträdesavgift kan man köra in med bilen och parkera ända framme vid stranden. Den är skyddad och det är strängeligen förbjudet att plocka med sig stenar, snäckor eller ens grenar och löv. I den stora parken lever de berömda maremmahästarna i vilt tillstånd. I hästbranschen anses maremmahästarna varken vara särskilt vackra eller snabba, men de är eftertraktade för sitt lugna temperament och de är utmärkta allroundhästar. Och visst är det fascinerande att se riktiga vildhästar i sitt rätta element.
Porto Santo Stefano
Porto Santo Stefano är framförallt de välbärgade italienarnas semesterort. Hit kommer många italienska kändisar för att få vara i fred. Orten är en pittoresk gammal hamnstad vid foten av berget Argentario vid Giliosjön. Detta var från början en ö, men nu har man byggt upp två jordvallar med bilvägar på så det är enkelt att ta sig ut med bil. Bukten som bildats kallas Ortobellobukten. Porto Santo Stefanos främsta stolthet är en spansk fästning från 1600-talet, men frågar du mig är det främst vid hamnen som ögongodiset är uppdukat. Här ligger yachterna på rad och på kajernas uteserveringar vimlar det av matroser, välväxta herrar och damer med dyra solglasögon. Sedan 1937 hålls årligen ett båtrace den 15 augusti då stadens fyra områden tävlar mot varandra i rodd. Varje båt har en styrman och fyra roddare som ska tillryggalägga 400 meter 10 gånger. Det brukar ta ungefär 25 minuter.
Morellino di Scansano
Det gamla sumpmarksområdena i Maremma var under en period hemsökta av malaria och det var inte förrän på 1800-talet som man till slut fick upp ögonen för landskapets potential och lyckades dränera området helt. Morellino är det lokala namnet på druvan Sangiovese och här är klimatet ett annat än i de bergiga delarna av Toscana. Vinerna odlas på slätterna runt om och inte i höjd med krångliga kalkhaltiga berg. Eftersom marken är både begränsad och extremt dyr i områden som Chianti, Montalcino och Montepulciano så har många av de stora vinhusen expanderat söderöver. Flera av dem köper här odlingsbar mark till en bråkdel av priset och i gengäld tar de med sig resurser i form av pengar och kunskap. Det har gjort att vinerna utvecklats mycket runt om i södra Toscana. Scansano är ett område som det pratas mycket om just nu. Kvaliteten är lite ojämn men det medför också möjligheten att hitta riktigt prisvärda pärlor. Dessutom är det ju roligt att komma hem och vara först med det senaste. Detta är definitivt ett område att hålla ögonen på i alla avseenden. 2006 var ett bra år för Scansanos viner. Dessförinnan får du gå tillbaka till 2001 eller 1999 för att finna bättre. Kommer du över en flaska från 1998 så slå till, det är deras bästa årgång.
Pitigliano
Plötsligt när vi kommer körande på en av de många serpentinvägarna i Toscanas sydligaste delar dyker en sagoboks liknande syn upp. Ovanpå ett berg ligger den gamla staden Pitigliano utkarvad ur själva berget. Det är högt upp till toppen och svindlande brant. Vore det inte för att staden är så väl fäst i berget så skulle den säkert ha trillat över kanten för länge sen. Den svenska bilföraren i mig undrar stilla från passagerarsätet om det verkligen är möjligt att köra ett fordon hela vägen upp i staden, och när vi får möte av en glad rallyförare i en hårnålskurva håller jag fåfängt i handtaget ovanför bilddörren. Det är fullt möjligt att köra hela vägen, men med smala och slingriga gränder i åtanke väljer vi att parkera vid stadens fot och promenera in i byn. Det är mitt på dagen och staden ligger öde. Trots strålande solsken känns det som en spökstad. Här tar man siestan på allvar.
Pitigliano är en gammal etruskisk stad som officiellt kallas för ”staden av tuffsten”. Tuff är inte så hård som den låter, utan en porös bergart som är en produkt av vulkaner. Arkitekturen i staden är genomgående av etruskiskt snitt. Detta är inte en stad som lämpar sig för dåliga knän. Staden är en labyrint av smala gränder som har en ovana att aldrig ligga plant. Allt mark lutar antingen brant uppåt eller neråt, eller blir plötsligt en trappa. Pitigliano är förtrollande och fortfarande bebodd, förmodligen av Italiens största reserv av benmuskler. När dagens varmaste timmar är över börjar invånarna välla ut på gatorna och staden känns inte fullt så öde längre. Det finns en hel del små söta butiker, delikatessshoppar, vinbutiker – alias etnotecas - och restauranger. På onsdagsmorgnarna hålls en marknad på Piazza del Mercato i den nyare stadsdelen. I det stora hela är det lugnt här året om. Enda gången då staden riktigt lever upp är under augusti och september när man har vinfestival och kulturnatt. Det är inget stort och känt resmål bland turister. De flesta besökarna i staden är andra italienare eller romare som har sommarresidens här. Under 1400-talet var Pitigliano ett judiskt ghetto och staden kallades för ”Lilla Jerusalem”. Även om judarna inte längre bor kvar här så kommer det ännu judar hit för att besöka stadens synagoga, det rituella kvinnobadet, kosherslaktaren, den judiska kyrkogården och för att smaka på de söta judiska kakorna. Flera restauranger lagar mat med judisk hänsyn, men tänk på att det inte alltid är ren kosher.
Pitigliano är inte en stad som jag skulle rekommendera någon att slå ner sina semesterbopålar i under någon längre tid, men det är definitivt värt en dagsutflykt. För den vinkunniga finns ett stycke vinhistoria i området som kan vara av intresse. Runt om Pitigliano pågår en flitig vinproduktion och du kan med fördel besöka de olika gårdarna för lite vinprovning. Det sägs att ett av de första vita vinerna som fick betäckningen DOC var DOC Bianco di Pitigliano den 23 mar 1966. Idag är metoderna mer raffinerade än under 60-talet, men vinet benämns ännu DOC.
Vandra
Vill du flexa benmusklerna ytterligare finns det en hel del fina vandringsleder i området. De kallas Vie di Cave och är historiska leder som fram till andra världskriget var det enda sättet att ta sig till staden. Det fanns inga riktiga vägar så bönderna fick vandra med sina åsnor och kärror på de gamla etruskiska lederna. Vissa leder är nergrävda i tuffstenen och än idag kan man gå ner i schakt med 20 meter höga väggar.
PÅ VÄGEN:
Sorano
Sorano är ännu en gammal fascinerande stad i närheten av Pitigliano. Har ni inte fått nog av historia och att beskåda byggnader från etruskernas glansdagar så är denna lilla stad väl värd ett besök. Här lär du aldrig stöta ihop med några andra svenskar, på sin höjd en och annan italiensk turist.
Sovana
Sovana grundades 278 före Kristus och är ännu en liten etruskisk by i området. Den består egentligen bara av en huvudgata och det är svårt att föreställa sig att denna lilla ort en gång i tiden har varit huvudsäte för ett utbrett grevskap. Storleken till trots har Sovana en lång och brokig historia och har varit föremål för habegär från såväl romare, longobarder och kringliggande städer som ville räkna byn som sin. Stadens största stolthet är Idebrando som föddes i byn cirka 1020. Han blev sedermera känd som Påve Gregorio VII. Det här är ett trevligt stopp för en glass eller för att handla ost och vin. Rödvinet Rosso DOC Sovana är områdets mest välkända.
Terme di Saturnia
I närheten av de gamla byarna Pitigliano, Sorano och Sovana i sydligaste delarna av Toscana ligger den etruskiska byn Saturnia som är känd för sin varma källa Cascate del Mulino. Det finns en modern anläggning vid Saturniabergets fot vid namn Terme di Saturnia som är omgiven av en vacker park. Vattnet rinner ur en vulkanisk krater, där kurbaden har sin swimmingpool, och fortsätter sedan i en 500 meter lång bäck som mynnar ut i ett vattenfall som landar i en rad naturliga kar i klippgrunden. Vill du, som vi, hellre uppleva källan i sitt naturliga element än i en anlagd park är det hit, till Cascate del Mulino, du ska bege sig. Första kampen är att hitta en parkering. Det finns ingen parkeringsplats, så alla är hänvisade att parkera i väggrenen, vilket ger upphov till flera prov på uppfinningsrikedom bland besökarna vad gäller konsten att parkera ett fordon så omöjligt som möjligt. Vi får klämma in oss i en kurva, en placering som hade betytt dyra böter i Sverige, men som här får ses som en av de bättre alternativ som står till buds. Vi kastar oss ut ur bilen, hämtar badkläder från bagageluckan och smäller glatt igen dörrarna, för att i nästa sekund inse att vi låst in nycklarna i bilen. Efter att fotografen lyckats åla in genom den öppna bagageluckan är vi faktisk gladare än innan. Tänk att ett missöde är en sådan stämningshöjare, att man mår bättre efteråt än om det inte hade hänt.
Det är många som kommer till Saturnia för att ta sig ett rogivande och kurerande dopp. Etruskerna var redan på sin tid övertygade om vattnets helande verkan och senare, omkring 280 före Kristus, var de badtokiga romarna mycket förtjusta i det kroppstempererade kurerande vattnet. Det var också romarna som först uppförde byggnader i förbindelse med källan. Rester av dessa finns fortfarande kvar. Under medeltiden blev källan föremål för diverse rykten och legender. De mystiska ångorna och den sura svavellukten ansågs inte längre helande utan det viskades istället att djävulen hade sin utgång här och att vattnet var förhäxat och satanistiskt. Idag är källan världsberömd och hälsoentusiaster vallfärdar hit för att doppa kroppen i denna kompott av mineraler, svavel, sulfat och bikarbonat som ska vara välgörande för hur, luftvägar och muskler. Ett insidertips är att åka hit i skymningen när eldflugorna dansar runt de naturliga poolerna.
Längs vägen ner till källan trängs försäljare som kränger paljettprydda kepsar, saronger, afrikanska masker och annat bjäfs, men det är bara att stoiskt stå emot denna kommers. Ett ännu bättre råd är att packa badkläder och handduk i en välförsluten plastpåse i bagageluckan innan ni åker vidare. Svavelindränkta badshorts luktar inte mumma när de torkar i bilen.
Val d’Orcia
Val d’Orcia ansågs så unikt att det 2004 hamnade på Unescos lista över världsarv. En smickrande utmärkelse för regionen, men även en milstolpe som satte många nya käppar i hjulet för den som vill äga, renovera och driva en dröm om en egen vingård i Toscana. De nationella och regionala lagarna i Italien för vad man får och inte får lova att bygga var knepiga redan innan 2004, men därefter har mången gårdsägare slitit sitt hår än mer över de byråkratiska förordningarna. Det är dyrt och komplicerat att äga och renovera hus i Toscana.
Lo Spicchio
Ett bra exempel på en eldsjäl som förverkligat sin barndomsdröm om en gård på den toskanska landsbygden är Enzo Foi från Rom. Han sa upp sig från sin chefsposition på Vodafone och köpte en gammal ruin från år 700 efter Kristus. Den hade från början varit en väderkvarn. Nybygget Locanda Lo Spicchio stod klart 2006 och ser ut som en välmående gård från förr. Den ligger mitt i det natursköna Val d’Orcia. Specialiteten på den här gården är deras prisbelönta prosciutto. Skinkan görs enbart på grisarna Cita Senese, en sorts skönhetsdrottning i grisvärlden som är svart med ett brett ljust band runt midjan och som härstammar från romartiden. 2008 vann Lo Spicchios skinka pris för bästa prosciutto i hela Italien. Sonen i huset, Mattia, tar med oss på ett besök hos de frigående grisarna. De här lyxsvinen är lyckligt ovetande om sin höga status och exklusiva levnadsstandard.
- Grisarna får bara naturliga produkter att äta, utan tillsatser och kemikalier, berättar Mattia. Alla våra produkter är helt biologiska. Skulle en gris bli sjuk tar vi den till en biologisk grisveterinär som inte behandlar med antibiotika. Grisarna kontrolleras en gång i veckan och vid slakten tar myndigheterna blodprov för att se så att de inte fått i sig några otillåtna preparat.
För tillfället har de 250 frigående grisar i en kastanjeskog och grisarnas lekplats är rejält tilltagen. Det går tolv grisar per hektar skog. De dräktiga grisarna får bo i särskilda inhägnader. De har en tendens att bli lite griniga när det närmar sig tid att grisa, något som vår fotograf kan skriva under på. När han kom för nära storsuggan fick han minst sagt onda ögat, varpå den 200 kilo stora damen vältrar sig i en gyttjepöl närmast staketet. Uttrycket att grisa ner sig fick plötsligt en helt ny slagfärdighet för oss.
Förutom grisar föder familjen Enzo även upp fasaner, kaniner och höns, och odlar olika bär och frukter för syltproduktion. Och oliver för olja, naturligtvis. Detta är verkligen ett skolboksexempel på argiturismoverksamhet. Här finns fyra rum till uthyrning, restaurangen är öppen sex dagar i veckan. Till gården hör även ett bioteknisk laboratorium som ser precis lika avancerat ut som det låter. Här framställs alla livsmedel som gården producerar under noga kontroll och med en väldig massa kärlek. Sylten innehåller bara organiskt socker och citronjuice – inga konserveringsmedel.
Montalcino
Åh, underbara stad! Denna livsnjutarens högborg. Även här går vägen uppåt, uppåt, närmare bestämt 567 meter över havet. Vi parkerar på baksidan av kullen, vandrar över kammen och slås av en fantastisk utsikt, för att sedan promenera in i själva stadskärnan på andra sidan. Montalcino har på kort tid förvandlats från att vara en fattig liten stad till en välmående sådan med eleganta vinbarer, märkesbutiker och strålande turism. Fram till för bara några årtionden sedan var Montalcino en tämligen anonym by. Lantbruket gav inte mycket och de slitna gårdarna runt staden såldes till skrattretande struntsummor. Montalcino var länge den sista utposten för sieneserna mot romarna och staden med dess fästning har fått genomlida många krig. Fästningen från 1300-talet finns fortfarande kvar och ger staden karaktär. I den gamla stadskärnan finner man åtskilliga vinkällare, hantverkare, modebutiker, restauranger och uteserveringar. En lokal specialitet är honung och ”ossi di morto”, kex. Och det berömda vinet naturligtvis. Brunello är det lokala namnet på druvan Sangiovese och är idag ett av de mest välkända vinerna från Italien. Vinbutikerna i Montalcino är väl medvetna om den stora efterfrågan på vinerna och sätter prislappen därefter. Vi upptäckte att det är en bra idé att köpa samma Brunelloviner i en annan stad istället.
Brunello di Montalcino
Även när Toscana började bli populärt under 60- och 70-talen var intresset för den här delen av regionen lågt eftersom det låg långt bort från det omtyckta distriktet Chianti.
Under 80-talet kom genombrottet för vinproduktionen i Montalcino och den Brunello di Montalcino, som bara en handfull familjer hade framställt under de senaste 100 åren, fick ett världsomspännande erkännande och antalet vingårdar började snabbt växa. 1967 fanns det tolv vingårdar, idag finns det över 140 stycken. Vad gäller marken har ytan för Brunelloodling gått från 65 hektar till 1 500. Under 70-talet kunde man köpa en hektar produktionsduglig mark här för 13 000 kronor. Idag kostar samma yta uppemot 5 miljoner kronor och för en förfallen gård får man punga upp ungefär samma summa.
Vinet härifrån måste lagras fyra till fem år innan det får säljas. I och med att marken är dyr så är vinet dyrt att tillverka, och därför även att köpa. Många anser att Brunello är ett av världen härligaste viner, medan andra anser att det är överreklamerat och i många hänseenden för kostsamt. Men så är det när området är litet och det är upp till naturen, gudarna och vinhusets vinmakare - det närmaste gudomlighet man kan komma i dessa trakter - att få fram ett bra vin. Att Brunello är ett bra vin går det inte att tvista om. Vad det gäller de senaste åren så pekar allt på att 2004 var bättre än 2005 och att 2006 kan bli riktigt, riktigt bra.
Vintips
Kända producenter är bland andra:
Casanova di Neri, Marchesi de Frescobaldi, Argiano, Antinori, Il Poggione, La Campana, Biondi-Santi, Poggio Antico, Talenti, Altesino, Costanti, Cupano.
Montepulciano
Montepulciano är verkligen något alldeles särskilt. När vi kör in genom porten i ringmuren som löper runt berget som staden tronar på känner jag mig lite andaktsfull. Det ligger något extraordinärt i luften här. Att köra bil i staden är något man bör avstå från helt och hållet. Ställ bilen vid första bästa lucka och promenera. Staden är ett brant virrvarr av smala gränder, gågator, trappor och torg. Det är så här en gammal italiensk by ska se ut! Staden är en skattkammare för den historieintresserade, men även någon med ett modest intresse för forntid kommer att finna njutning i att begapa de många fantastiska byggnaderna. Stadens ursprung är etruskiskt. Under 1300-talet lyckades man bli en självständig kommun, men under medeltiden fick Montepulciano det tveksamma nöjet att vara ett eftertraktat område både för Siena och Florens. Florens vann så småningom kampen och det finns många ståtliga byggnader i typisk renässansarkitektur. Här är du knappast ensam turist på gatorna, men staden lyckas ändå bibehålla en känsla av genuinitet, trots alla turistanpassade butiker som kantar gatorna. Det finns många fina små restauranger och terrasser att slå sig ner på. Ett tips är att leta rätt på en uteservering med utsikt över landskapet i väst. Särskilt om du är här på kvällen och hinner avnjuta en toskansk solnedgång.
Vino Nobile de Montepulciano
Förutom sina historiska byggnader är Montepulciano mäkta känd för sina viner. Här har man gjort vin i fler än tusen år. Många av de riktigt gamla vinhusen ligger mitt i staden och inte ute på vinfälten. Vinet var värdefullt och druvorna fraktades därför så fort som möjligt in bakom stadens skyddande murar. Varje vinhus fick därför gräva djupa vinkällarvalv direkt under huset i staden och ner i det porösa berget. Vilket perfekt vinlager! Många av vinhusen finns fortfarande kvar och går att besöka. Vinhuset Contucci är ett av de mest välkända och lär dessutom vara ett av världens äldsta – över 1000 år. Vinodlingen ligger fortfarande på samma mark som de alltid har gjort och ägs fortfarande av samma släkt som startade det för ett millennium sedan. Vi följer med Julia Contucci ner i valven och det luktar stark av mögel, men synen av de stora tunnorna är mäktig. Den här delen av valven är byggda under 900-talet och har från början varit fängelse. Det är ett bra vin, men inte regionens bästa. Vinerna från Montepulciano har på senare tid fått mycket uppmärksamhet. Viktigt att tänka på när du handlar vin här är att du ska köpa just Vino Nobile de Montepulciano, inte ett vin av druvan Montepulciano. Allra helst ska flaskan dessutom vara en Riserva. Dessa viner är skapade för att drickas unga, men kvaliteten har blivit riktigt bra det senaste årtiondet. Ryktet om de fina vinerna har spridit sig, vilket har medfört att priserna blivit högre. Främst är det Avignonesi som har tagit ledartröjan när det gäller kvalitet och prislappen är faktiskt lite väl överdriven, även om det är ett utmärkt vin. Deras söta och mycket speciella vin ”Vin Santo di Montepuciano” är världsberömt och anses vara fantastiskt. Om du inte har råd att köpa med en flaska så försök att få smaka lite på en vinprovning när du väl är här. Överlag så var 2005 ett bra år och 2006 anses bli ännu bättre.
Vintips: Avignonesi, Boscarelli, Poliziano
Restaurangtips
Ristorante Borgobuio
The beeeest restaurant in the world! Så beskriver den charmigt självsäkre ägaren Pier sin krog. Enligt Pier är detta ett populärt tillhåll för Jack Nicholson och andra storheter från Hollywood. Naturligtvis är Piers fru Elda woooooonderful. Härlig atmosfär och italienska känslor.
Montepulciano V. Borgo Buio 10
www.borgobuio.it/eng/index.html
Sammanfattningsvis kan man säga att södra Toscana är ett utsökt resmål för alla sinnen. Bakom varje krök finns ännu en vingård att besöka, en etnoteca att utforska, ett slott att beundra, en vacker kustremsa, en härlig bonde att språka med och ett böljande landskap att begeistras av. Om jag bara ska ge dig ett enda råd vad gäller Toscana så är det detta – Ta det lugnt och planera inte för mycket. Glöm inte att njuta.
Missa gärna – motorvägarna. Ta istället se vackra mindre landsvägarna genom det böljande landskapet.
Missa inte: Åk dit, bila runt, knacka på och pröva dig fram till din egen favorit.
Tips på skönt boende
Il Melograno
På den här Agriturismon åt vi oss så mätta att det fortfarande gjorde ont dagen därpå. Men ingen skugga ska falla på kocken, herregud vad gott det var. Här föder man upp hästar och har en sprillans ny pool att slappa vid.
Strada Cons. Banditella 1, n. 26
58010 Alberese
http://www.agriturismoilmelograno.eu/
Della Rovere
Åh, här vill vi stanna! Det här hotellet är inhyst i en byggnad som en gång i tiden var privat hem åt kardinal Giuliano della Rovere, som sedan blev påve Gilio II. Det lilla palatset är smakfullt renoverat med djärva, moderna inslag. Rummen är inredda med äkta antikviteter. Ligg vid poolen i guldlamébikini och sippa champagne serverad av en man i uniform och inta sedan en långsam middag under stjärnorna på innegårdens restaurang.
Loc. La Badia – Via Piemonte
53034 Colle di Val d’Elsa
dellarovere@chiantiturismo.it
http://www.chiantiturismo.it/
Lo Spicchio
En äkta agriturismogård med grisar, hönor, kaninen och olivlundar. Här finns fyra rum, en skön restaurang, lantidyll och ett totalt ekologiskt tänk.
Via del Banditone
Campiglia d'Orcia
http://www.lospicchio.com/
Antico Casale di Scansano
När jag först såg hotellets skylt Beauty Farm, trodde jag nästan att det var en skönhetssalong för fyrbenta besökare, men nej, detta är ett riktigt spa med egen produktserie. Här sitter man gärna på sin egen terrass på kvällen med ett glas vin och njuter av den vackra utsikten över kullarna. Perfekt ställe för den ridande resenären, här finns hästar och vackra stigar.
Loc. Castagneta
Scansano
Hyra lägenhet och hus
http://www.anticocasalediscansano.com/
http://www.interhome.se/
http://www.lavilla.se/
http://www.tematoscana.se/
http://www.rent-in-italy.com/