Piemonte är drömmen om Italien

Toscana och Piemonte påminner mycket om varandra vilket gör dem till livliga konkurrenter. Inte minst nu om turisterna. Nämner du Toscana när du befinner dig i Piemonte så är det som att svära kyrkan. Då fnyser folket och utbrister saker som ” Toscana? Äsch! De har ju bara 44 toppviner vi har minsann 58!”  Och nämner du det toscansca vinet Brunello här, så får du höra att den typen av vin inte går att jämföra på samma dag som Piemontes stolthet, Barolo, vad gäller konsten att skapa ett riktigt högklassigt vin. Till saken hör att Toscana är välkänt och har lyckats lansera sig som drömmen om Italien, medan Piemonte fortfarande är lillebror och kämpar om uppmärksamhet.

Piemonte, eller Piedmont, som betyder ungefär ”vid bergets fot”, är en stor region som innefattar underbar natur och snötäckta alper i gränslandet mot Schweiz och Frankrike. Det finns dessutom fler sjöar och hänförande dalgångar än i Toscana. Sjöarna Lago Maggiore och Lago d' Orta. Maggiore räknas tillsammans som de näst största i hela Italien efter Gardasjön som ligger i granregionen Lombardiet.
I den södra delen av Piemonte, söder Turin, påminner landskapet mycket om Toscana med böljande sluttningar täckta med vinrankor, och vackra medeltidsbyar och slott hägrar på varje kulle. Det är ett mycket romantiskt landskap som inbjuder till långa promenader bland vinodlingarna och liksom i Toscana kan man avnjuta ett glas gott vin på någon av de många små vinbarerna, enoteca*, som du finner i varje by.

Världen bästa vin
Att berätta om Piemonte utan att gå in på vinet går helt enkelt inte. Piemonte är i mångt och mycket synonymt med dess berömda viner. "Barolo is the King of wine and Barbaresco is the Queen." Så säger man om vinerna här i Piemonte och många världen över stämmer in i denna lovsång. Druvan Nebbiolo som dessa båda viner tillverkas av är en bångstyrig och tuff rackare som har mycket tanniner, vilket gör det svårt att få fram ett fint vin. Lösningen på detta är lång lagring och mycket noggrann hantering av druvorna. En duktig producent belönas dock av sitt slit med att få fram ett av världens bästa viner. Man måste lagra vinet i minst tre år innan det får lov att säljas, så en flaska Barolo går minst sagt för dyra slantar.

Två framträdande personer i sammanhanget är vinproducenterna Elio Attare och Angelo Gaja. Under 70- och 80-talen la dessa herrar ner mycket tid för att ömvärlden skulle få upp ögonen för vinerna Barolo och Barbaresco. För att lyckas med detta gjorde de även reklam för regionen i helhet vilket medförde att folk fick upp ögonen inte bara för vinerna utan för Piemonte och dess rika kultur. Nu tillverkas här en hel rad underbara viner och förutom kungen och drottningen är Barbera, Dolcetta, Moscato D´Asti, Bracchetto d´Acqui alla underbara bekantskaper.

Jakten på Tryffel
Hösten är kanske den bästa tiden att åka hit. Det är tiden då vinet skördas och tryffeln letar sig upp på menyerna. Klimatet är milt och färgerna gör att det ser ut som om vinfälten står i lågor. I varje by finns skördefestivaler och upptåg och jakten på vildsvin levererar grytor och stuvningar som matchas med vilda svampar. Förutom de världsberömda vinerna så har tryffeln kommit att göra Piemonte till ett mecka för all gourméer.

Vit tryffel är en svamp vid namn tuber magnatum pico som i ärlighetens namn växer lite varstans i världen men den allra finaste vita tryffeln anses komma från just Piemonte och närmare bestämt från Alba. I Alba ligger Associazione Nazionale Città del Tartufo, en sammanslutning som förenar 19 byar runt om i Italien som producerar tryffel. Varje år arrangeras här en tryffelmarknad och auktion av de allra finaste och största tryfflarna som hittats. Detta är en stor fest som lockar berömda kockar, inköpare och matälskare från hela världen och över hela Piemonte serveras speciella tryffelmenyer på restaurangerna. Det är inte ovanligt med sjurätters middagar där alla rätterna innehåller den eftertraktade tryffeln. Om du har lyckan att få vara här på hösten så ska du absolut försöka komma med på tryffeljakt i gryningen tillsamman med någon av de lokala tryffeljägarna. De oftast mycket gamla och skygga herrarna kallas för trifolau och har en speciell licens som gör att de får gå runt i samtliga skogar och leta tryffel med en speciellt tränad tryffelhund. Liksom en svensk kantarellplockare arbetar tryffeljägarna nästan alltid ensamma eftersom de inte vill röja sina hemliga ställen där de finner denna vilt växande svamp. En framgångsrik tryffelhund är värd sin vikt i guld. Den luktar sig fram till var svampen finns då den inte går att se på grund av att den växer under marken. Du har säkert hört talas om jakt med tryffelsvin men det är inte många använder grisar i kommersiell tryffeljakt. Förutom att grisarna är stora och otympliga så är det mycket svårt att kontrollera en hungrig gris som hittar en väldoftande tryffelsvamp. Det slutar oftast med att grisen äter upp svampen till ägarens förtret.

Fler smaker
Smakerna från Piemonte omfattar mycket mer än tryffel och vin. Detta är en stor region som är helt självförsörjande av allt utom fisk – de har ingen kust - och är ett mycket bördigt landskap tack vare att det en gång i tiden låg under vattenytan. Piemonte är i övrigt känt för sina ostar, sin choklad, sina kastanjer och sina hasselnötter, för bara nämna några specialiteter. Den berömda chokladen Ferrero Rocher kommer bland annat härifrån.  

Folksjäl
Tempot är lugnt och avslappnat men här råder ingen typisk sydeuropeisk så kallad mañanamentalitet. Här dyker man minsann inte upp fler timmar försenade till möten, tvärt om så är allt mycket punktligt och trovärdighet och pålitlighet är viktiga egenskaper. Vi svenskar kan känna igen oss lite i hur det var förr i Norge och Sverige både till natur och mentalitet. En lite tystlåten misstänksamhet kan man dock ana och det är lite upp till dig att bevisa dig värdig deras tid. Piemonteborna är stolta och lite trotsiga, vilket kommer sig av att traditionen att vara ett fristående kungadöme. Här frodades också motståndsgrupperna mot fascismen under andra världskriget, vilket har skapa en stark patriotism och stolthet över sin region. Piemontes befolkning är egentligen närmre besläktade med fransmännen vilket hörs på den gamla piemontesiska dialekten som faktisk påminner mer om franska än italienska. Piemonte har ju trots allt varit en varit en del av gamla Savoyen i många hundra år. 

Lokalpatriotism
Men det är inte bara gentemot Toscana som man känner konkurrens. Konkurrensen och rivaliteten mellan dalgångar och byar i själva Piemonte är tydlig och har varit bra för utvecklingen. Ett exempel är den anrika hästkapplöpningen i Asti. (Kapplöpningen lär ha startats redan på 1200-talet, vilket därmed skulle innebära att Il Palio di Siena, den vida berömda hästkapplöpningen i Siena, Toscana, som ”bara” har anor sedan 1500-talet, är en simpel efterapning av Astis tävling.) Till Astis populära årliga tävling var deltagare från många olika regioner inbjudna att vara med, men när tävlande från grannbyn Alba hade vunnit lite väl många år, så tyckte Asti att det fick vara nog och förbjöd helt enkelt grannarna att ställa upp. Alba startade då en egen kapplöpning men för att håna Asti så bytte man ut hästarna mot åsnor. Liknande historier om konkurrens och rivalitet finner du överallt i Piemonte, men konkurrensen är hjärtlig och med glimten i ögat.

Bo som kung
I Piemonte finner du en äkta gästvänlighet utan fjäsk. Här finns inga turistanpassade restauranger med bilder på maten, utan här är restaurangerna genuina eftersom de är till för och besöks av alla som vistas här. Hela området var en gång ett lapptäcke av furstendömen och överallt finner du slott och borgar som faktiskt än i dag bebos av samma familjer som på 1200-talet. Många har gjorts om till vackra hotell där du kan bo som en kung och många har även fantastiska restauranger. Vin- eller agriturismogårdarna finns i alla prisklasser. Rörelsen slow food är väl förankrad här och agriturismo, likaså.

Ännu oförstört
Många är besökarna som faller pladask för områdets charm och skönhet och som gjort verkligenhet av drömmen att köpa sig ett eget hus med utsikt över kullarna. Detta har gjort att priserna har dragit iväg uppåt nu men det är fortfarande mycket billigare än i Toscana.

Svenska Marie Steensrup, numera gift Robino, kom hit redan som 26-åring år1979 på ett jobbuppdrag för Alfa Laval. Detta passade äventyrslystna Marie perfekt eftersom hon alltid drömt om Italien.     
- Jag var mycket intresserad av Italien med dess mytomspunna kultur och historia men jag kunde inte språket. När jag kom hit fanns här inga turister. Inga utlänningar över huvud taget faktiskt. Och hit kom jag, en ensam, ogift svenska! Ja, det var ett äventyr i sig, berättar Marie.   

Hon förälskade sig genast i området och i människorna och när en okänd man på en marknad i Alba bjöd henne på en solmogen persika så bestämde hon sig för att hon hittat hem.

- Här finns allt. Vi har alper och sjöar i norr och nära till havet i söder. Det är korta avstånd till det mesta och närheten till hela Europa gör ju att vi kan nå andra länder på ett par timmar. Vi har ett behagligt klimat med mycket sol men jag tror att det faktum att vi har fyra riktiga årstider och att människor här är mer centraleuropiska än italienska i sitt sätt bidrog till att jag så lätt kom att älska det.
Hur har Piemonte förändrats de senaste 30 åren?

- Både mycket och lite på samma gång. Då, 1979, var Piemonte helt okänt. Det fanns inga turister alls och vinerna var inte alls lika kända. Man visste att Fiat kom från Turin men det var nog också allt. Nu har turisterna letat sig hit men jag tycker fortfarande att regionen och människorna inte har förändrats i grund och botten och fler borde få upptäcka detta istället för att åka till Toscana.
 
Mycket riktigt så har Marie sedan länge slutat på Alfa Laval och jobbar nu med att guida besökare till sitt älskade Piemonte.

- Piemonte är fortfarande tämligen oexploaterat och bättre plats för att njuta av mat och vin finns inte. Dessutom är det prisvärt, avslutar Marie.
Hur gick det då men mannen med persikan? Jo, de är gifta idag.