Klas slänger en snabb blick mot greenen innan han drämmer iväg
bollen. Träffen är klockren. Siktet förfärligt. Bollen flyger i en
elak båge från vänster till höger, bort från greenen och stiftar i
stället bekantskap med den K-märkta eken, stor om Goliat och lika
gammal som Karl XII skulle ha varit om han levt i dag. Det mullrar
bland träden. Bollen studsar ner och lägger sig bakom eken.
En vit liten Titleist med dimples har plötsligt blivit hans
fiende.
Vi befinner oss på PGA Golf de Catalunya, en av norra Spaniens
allra finaste golfpärlor. Klas tänkte inte på Karl XII:s valspråk -
"Med Guds hjälp" - när han försökte göra par på det tolfte hålet.
Då kan det så som det går…
Men han rycker på axlarna och går vidare. Perspektiv kanske det
kallas. Det är trots allt semester och det är tyst omkring oss, vi
har i princip banan för oss själva.
Allt fler golfare börjar få upp ögonen för Costa Brava, i Spaniens nordvästra hörn, men någon
turistinvasion i stil med den motsvarande på solkusten är det
absolut inte tal om. Här behöver man inte boka tid en månad i
förväg, här behöver man inte trängas med otåliga greenfeegäster,
här ropas det inte Fore i parti och minut.
De 17 milen mellan Barcelona och Portbou vid den franska gränsen
erbjuder ett koppel av intressanta banalternativ. Många tjusas av
kombinationen mellan en klippig kustlinje invid Medelhavet och de
otaliga pinjeskogarna.
Salvador Dalí bodde bara ett 30-tal drivar från ett grönområde som
1993 skulle förvandlas till Peralada Golf Club. Det visste inte
Dali då han sparkade fotboll med grannpojkarna som växte upp på
Monturiol Street.
Eftersom Dalí var en fascinerande herre går vi gärna i hans
fotspår. På golfbanan är det, trots allt, alltid en fördel att
hitta surrealistiska lösningar.
Oavsett vilken av alla banor man väljer att investera sina
greenfeepengar i.
EL PRAT
Är du 14 år? Stanna hemma. Håller du inte handicap 27? Gör
dig icke besvär. Vill du pegga upp efter lunch? Glöm det.
El Prat håller hårt på sina förhållningsregler och gör skäl för
epitetet "mest exklusiva klubben i Barcelona".
Greg Normans mångmiljonprojekt inhyser 45 hål, där Rosa-slingan
förmodligen är den mest dramatiska. Med sju olika utslagsplatser på
varje hål är det du själv som avgör utmaningens vidd. Layouten
växlar skepnad ungefär halvvägs - om det i början av rundan gäller
att hantera smala trädavenyer i skogen handlar det snarare om att
vara vän med vinden mot slutet när det öppnar upp sig och blir allt
mer kuperat. Rosa är konstrasternas bana.
Den gula systerslingan håller lika hög klass, men går i linksstil
och har så många bunkrar att vi tappar räkningen när vi ger oss på
det.
Råkar du vilja spendera 228 Euro på en dagsutflykt till El Prats
golfiga smörgåsbord är det bara att vässa pennan och skriva ett
brev till klubben. Om du har tur går ansökningen igenom och du får
chansen att välja och vraka bland 45 finfina golfhål. Håll
tummen!
http://www.rcgep.com/
EMPORDÀ
Vad sägs om 18 hål i klassisk linksstil? Eller föredrar du
en 18-hålare med Medelhavs-signum? Tja, egentligen behöver du inte
välja. Empordà erbjuder 36 välskötta hål i två vilt skiftande
layoutstilar. Robert van Hagge, den amerikanske banarkitekten, är
mannen bakom de två vackra verken. Två upplevelser i en.
Det första kapitlet i sagan om Empordà skrevs för 20 år sedan, då
en grupp katalanska affärsmän - lika hängivna vid
förhandlingsborden som på golfbanan - gemensamt beslutade sig för
att bygga en högklassig bana i området kring Baix Empordà. Det var
där och då van Hagge konsulterades, och några år senare hade Forest
och Links Course vuxit fram.
Banorna ligger tre mil öster om Girona och 13 mil norr om
Barcelona. Forest slingrar sig bland tallar och sjöar medan Links
sträcker sig på tårna över sjöar och sanddyner. Trots att banduon
ligger fem kilometer från Medelhavsstränderna kommer brisen ofta på
plötsligt besök och utan att lösa greenfee. Vi själva kommer inte
undan från det. Men betalar samtidigt avgiften utan att
blinka.
http://www.empordagolf.com/en
SERRES DE PALS
Har du inte ställt väckarklockan äventyrar du att vakna med andan i
halsgropen på sexan. Här finns vatten som skulle kunna försörja en
hel afrikansk by. Som en skärseld löper vattnet in från högersidan,
rakt över fairway och fångar upp toppar, duffar, missriktade
skruvar och allahanda skitslag. Ja, till och med bra slag. Det
gäller att ha carry... det är lika viktigt som att ha dubbla
benskydd när en uppretad Tobias Linderoth kommer jagandes
bakifrån.
Serres de Pals och, just, vatten är en gångbar ekvation. När inte
sydvästvinden från franska gränsen mullrar i öronen hörs plumsar
från bollar som kommit i närkontakt med vätan bakom röda och gula
pinnar.
Banan ligger belägen mellan Pals och Torroella de Montgrí och är en
trevlig bekantskap. Detta är inte stället man åker till om man
söker överdåd, lyx och en spektakulär upplevelse. Men den gemytliga
atmosfären gör att man gärna återvänder. Personalen är
tillmötesgående, medlemmarna vänliga, man är på resa men får ändå
känslan av att vara hemma.
Dessutom är restaurangen av yttersta klass och den iberiska skinkan
får oss snabbt på andra tankar om rundan gått åt fanders.
På Serres de Pals är det mysigt. Charmigt. Trevligt.
Och ibland är det gott nog.
http://www.golfserresdepals.com/index.php?lang=uk
GOLF D'ARO
Mellan himmel och hav är inte bara en film baserad på Ernest K.
Ganns bestseller. Det är också en marknadsföringsslogan för en av
Costa Bravas äldsta banor.
Mest igenkänning får parollen på det 15:e hålet, ett tufft par
4-hål där man från tee blickar ut över det stora blå, 300 meter
ned. Kulissen erbjuder ett maffigt blickfång från Cape Begur till
Tossa de Mar Dess och det är svårt att hålla koncentrationen
intakt.
När vi inte storögt hämtar kraft i naturens skönhet försöker vi
undvika bollberöring med tallar, olivträd, korkträd och för all del
H2O. 2 600 kubikmeter vatten är fördelade i två konstgjorda sjöar,
så du gör du bäst i att klä bollarna med flytvästar.
En vardagsrunda på Ramon Espinosas skapelse går på 67 Euro. Tre
blåa sedlar och några mynt till det är klart prisvärt, särskilt med
tanke på att man får resa mellan himmel och hav på fyra
timmar.
http://www.golfdaro.com/
PGA DE CATALUNYA
Det går att dela in golfare i olika färgtoner. Vi har klagosyrsan
som efter att ha träffat en mångsegelgammal ek på tolvan, slagit
bollen i vattenhindret på 13:e och treputtat på 14:e högljutt
muttrar om Murphys lag, otur och motgångsförföljelse. Den golfaren
ser fyra nyanser i brunt.
Sedan har vi den affirmative som ser Pyrenéerna i fonden, som
njuter då de naturligt böljande kullarna poetiskt vaggar sig fram
mot välklippta greener, som tycker att 875 kronors greenfee för att
spela på en av Spaniens absolut bästa banor är en god
kapitalplacering. Den golfaren följer spanska himlens kulörer:
livet går i blått och vitt, i ljust.
Gissa vem som har störst behållning av PGA de Catalunya?
Redan innan den invigts rankades banan som 54:a i Europa av
tidningen Golf World. Sedan dess har klättringen bara fortsatt, och
fort har det gått, oklart om det har att göra med att markerna i
grund och botten är Spanska Racingförbundets och det länge talades
om att bygga en F1-bana just här.
36 hål finns i optionslistan. Den nya banan öppnade 2005 och är
frikostig från tee och ganska förlåtande på och runt omkring
greenerna. Den gamla och mer välkända banan är tuffare och vackrare
och arrangerar i slutet april, för tredje gången i ordningen, en
deltävling på herrarnas Europatour.
Då får vi se vilka spelare som prickar in formen och ser världen i
lämpliga färgtoner.
http://www.pgacatalunya.com/