Förberedelse: meditation. Lugn, bara lugn... Inte ha bråttom... det ska ta tid att handla! Mental förberedelse: behåll lugnet. Verka ointresserad och fastna absolut inte med blicken på det du vill ha. Vad som än händer. Fastna. Inte. Med. Blicken! Så här gick det:

-Sir! Come look My shop!

- Eeeh? Just looking!

-Where you from? Germany? England? Holland? England? (börjar känna mig kaxig)

- No, Marocco!

- No sir , it's tough being marrocan!

- I know, I try very hard! (Här tycker jag att jag har ett övertag)

- Come sir, bara titta, inte köpa! (Fan! Han vet att jag är Svensk! NU är det kört!)

- I see you like this bag. (Hur i h-e kunde han veta det?!?!)

- Eeeh, no sir I like all bags...

- Good sir, I give good price on shop. (Tjena, nu är man inte så kaxig längre...)

-Give me your best price Sir.

-No, Tell me your best price.

- Ok Sir, I like you. (Här börjar han gulla med min 3-åriga dotter, som den svartfot hon är inte tar pappas parti utan börjar skratta och gillar att någon ger henne uppmärksamhet. Fan, Nu vann han ömhetsgrejen oxå!)

- Because I like your daughter I give you my best price: 1 600 Dirham. (Kom igen Classe! Det här är ditt spel! Du kan alla säljknep, dags att köra fulspel)

- What?!?! You don't like me???! (Här kom han i gungning). 1 600?? No, because you like my daughter and not me, I am not interested.

- Sir, just saying, no offense. You tell me price. (Classe, kom ihåg regeln och börja med en tredjedel, det vill säga 530 typ. Fockit, han skall ha!)

- Well, I've Seen the same bag for 200... (Här kommer hela spelet av förolämpning, jag har en stor familj, jag ger dig bästa priset och du spottar på mig)

- Ok, I like you, so I give you best price. 800. I loose money now. (shit, halva priset bara sådär?!?)

- Well, I don't know, the other bag for 200 I think is better, but I like you,(tillbakakaka mister, ha!), So you can have 300. ( stor läderväska, handarbete, bra skit som kostar en lax hemma. 3 om den har ett designermärke)

- 300?!??? No, give me 600.

- No, 300. I like the other bag better.

- Last price Sir, 500 Dirham ( ungefär samma i kronor. Jag tycker inte väskan är så snygg, behöver ingen väska, hur FAN hamnade jag här?!!???)

-Sorry, I think I'll buy the other bag. (och går därifrån. Bra där Classe!) 30 meter senare och jag har glömt väskan, så knackar någon på axeln...

- Sir, give me 350. (Hur kan du leva med att gå från bästa priset 1 600, till 350 utan skam?? Här har han ju mig igen och jag säger) - 310 - 340 - No, 310 - 330, 20 dirham is no money.

- You're right, it's no money, so 310.

- Ok Sir, you know how to bargain, half way? 320. To make me feel good?

- Deal!

Nu står jag med en väska som jag inte visste att jag behövde, har säkert betalat för mycket för den. Vet inte ens om jag egentligen tycker den är snygg, men någonstans är jag stolt över mitt prutande. Trots att jag antagligen betalat för mycket. Vi lämnar souken i Agadir och köper ljuvliga kokta majskolvar för några kronor på gatan och vandrar vidare på jakt efter magdans. Prinsessor som dottern är övertygad om att det är. Jag vill att hon har rätt. Jag tänker inte krossa drömmen denna sista kväll. Inte ens för mig själv.

Har nu lämnat Marrakech på väg tillbaka till Agadir i hällande ösregn. Passerar Atlasbergen och tänker att jag är besviken för att det regnar, men vet att detta är en av de 60 dgr på året som det regnar och inser att jag skall njuta.

Tänker tillbaka på mina minnen från Marrakech å Essaouira. Bilden är från hamnen i Essaouira. Vi hade tre tips på restauranger från vänner som är erfarna resenärer. Alla tre ställen var stängda. Men såg lovande ut.

Vi beger oss längst ut på piren. Chez Sam är också stängt... Sonen är inprogrammerad på krabba och besvikelsen är stor. Mycket stor. Det är på väg att sabba hela kvällen. På väg tillbaka ser vi gatustånden som alla varnat oss för. Men ett av ställena har krabba. Visserligen spindelkrabba. Men. Den lever, såväl som räkorna jag spanar in.

För 100 kr äter 4 personer under gasljus, nyfångade grillade räkor (har aldrig ätit färskare), duschade i färsk citronjuice, 2 kilo spindelkrabba som räcker till alla, sallad, frites, läsk å bröd. Sonen slukar krabban. Dottern pillar själv sina räkor å jag blir mätt på synen av hur lite som krävs för att allt ska vara gott och alla bli lyckliga.

Tillbaka i ett regnigt Agadir tänker jag utforska förorterna, som är det verkliga Agadir som ingen turist besöker.

Under resan till Marrakech får jag uppleva total kalabalik i varje stad. Synen är underbar. Levande lamm på pakethållare, levande lamm som stuvas in i bakluckan på fabriksnya Mercedes och levande lamm som bärs på ryggen. Alla har ett levande lamm! Det visar sig att den 7:e nov firar man Abraham och det görs genom att offra ett lamm som sedan tillagas och därefter bjuder man de fattiga att äta.

Väl i Marrakech, staden som har gett landet sitt namn, så måste ju souken besökas. För en ickeprutande svensk är detta ett stålbad, men min vän Abdellah skrattar och säger: jag handlar bara i butiker med fast pris, annars går jag alltid ifrån köpet med känslan att jag har betalat för mycket! Det går aldrig att veta vad det egentligen ska kosta. Även marockaner känner sig alltså lurade. Det enda man vet är att om ditt sista bud är för lågt, så blir det ingen affär.

Stolt över den nyinköpta taginen, är det dags för mig att sätta mig på en av gaturestaurangerna mitt på torget place Jemaa El Fna. Regel: sätt dig där alla marockaner sitter. Där är det bäst och sannolikt billigast. Vi hittade stället! På kanten med plåtborden som en hästsko mot köket. 70kr för en brakmåltid för fyra. En tallrik med små merguezkorvar, saftiga lammspett, frites och röror + läsk. De andra ställena skulle ha 250kr.

Från det begav jag mig till den raka motsatsen, den andra världen, som aldrig kommer att möta Place Jemaa. Hotel Mamounia är gammal lyx. Churchill har bott här. Givetvis är ett besök i Churchillbaren ett måste. Här kostar en korrekt Dry Martini 180kr. Fast pris. Det är två ytterligheter som jag upplever ikväll. Dels en enkel billig och fantastiskt god middag och dels en annan värld. Där pengar inte har någon betydelse. Båda lever sida vid sida, ett par hundra meter från varandra och samtidigt som det är ett av Marockos stora problem, så är det också det som förstärker känslan av "tusen och en natt".

Efter att ha lämnat turisthålan Agadir har jag åkt längs kusten och hängt med surfare från hela världen som vallfärdar hit. Har även kollat in Jimi Hendrix gamla hangout, ca 7 kilometer från Essaouira, som bland annat inspirerade honom till låten Castles made of sand tack vare en slottsruin som ligger i sanddynerna precis bredvid. Har nu landat i just Essaouira, som är en av de vackraste städerna i Marocko. Det gamla har fått behålla sin plats för det nya moderna och det är fortfarande en soft och sömnig stad, med vacker strand. Ön i bakgrunden är Marockos eget lilla Alcatraz, som idag ligger öde. Nu blir det lite våglekar i solen innan besöket i Medinan och någon fiskrestaurang. Äntligen lite reality Marocko!

Fördel med att åka till Marocko när det inte är säsong: Du slipper trängas i poolen. Nackdel med att åka till Marocko när det inte är säsong: Det är noll grader "varmt" i samma pool.... Fördel med att åka till Marocko när det inte är säsong: Det är lätt att få tag i en taxi. Nackdel med att åka till Marocko när det inte är säsong: Alla "hawkers" på beachen har bara DIG att sälja till.