För att nämna några av dagens små incidenter kan jag berätta att
jag har blivit förhörd av Israeliska underrättelsetjänsten och
sprungit in halvnaken i en okänd persons rum... två gånger.
Min lilla dispyt med Israels försvarsdepartement hade sin början
på en sa fridsam plats som Hiroshima Peace Memorial Museum. Efter
ungefar en timme bland utställningens fredliga skyltar stötte jag
på en grupp japanska journalister med enorma kameror. Jag och min
(nästan lika stora) kamera följde nyfiket efter och armbågade oss
fram till händelsens centrum - Israels försvarsminister.
Lyrisk över att vara pa "rätt ställe vid rätt tidpunkt" slank
jag under en viktigpetters otympliga utrustning och tryckte kameran
i nyllet på Israels minister. 20 par ögon
tillhörande ministerns säkerhetsvakter vänds argt mot mig
och nästan lika många män börjar argt mumla i sina headphones.
Och en arm som tillhör ett 21:a par ögon rycker tag i
mig.
Efter en spännande frågestund och många misstänksamma blickar
blev jag "frisläppt". Jag tror att underrättelsetjänsten tillslut
insåg att jag bara var en blond svenska som inte fattat att de
andra journalisterna hade sökt tillstånd för en intervju flera
månader i förvag.
Nakenchocken jag bjöd på får jag berätta om senare. Nu är jag
nämligen iförd kimono och rött läpptstift och ska käka middag på
ett golv.