Gårdagens eftermiddag tillägnades Indien. Jag hade fått order om
att infinna mig på Clustret klockan 15.00, och efter att förvirrat
sprungit vilse längs vattnet på Söder, föreberedde jag mig mentalt
för en smärre utskällning då jag ramlade in i lokalen 15.01. Tji
fick jag. Istället tog en liten välkomstkommitté emot mig
och välsignade mig med en röd prick i pannan och körde ett glas
mangojuice i näven på mig.


Eftermiddagen fortsatte med inspirerande föredrag, chockerande
information, härliga reseberättelser och personliga iakttagelser
från Indien.
Visst, det var maffigt att träffa Indiens ambassadör och visst
höll Anna Kinberg Batra, precis som väntat, ett otroligt bra tal,
men roligast hade jag åt Alexander Bard och trevligast hade jag med
min nyblivna mentor Kenneth. Det är nog få som missat vem Bard är,
men Kenneth var, åtminstone för mig, en fram tills igår okänd
hjälte. Med sina historier om hans liv som ambassadör i Israel och
Rwanda trollband han mig likt hypnos. Nu för tiden är Kenneth
nybliven pensionär och har lovat mig en lunchdejt i nästa
vecka!

Kollar man noga på bilden så ser man faktiskt mig stå och
signera en ESCAPE-tidning till kära Kenneth (eller ska jag kalla
honom Kenne? Vi kom trots allt ganska nära varandra med våra röda
prickar i pannan).