På måndag inleds det kinesiska nyårsfirandet världen över, men redan i helgen firas övergången från kaninens till drakens år på Östasiatiska museet i Stockholm.
Av praktiska skäl följer Kina den gregorianska kalendern, precis
som vi gör. Men undantag görs vid nästan alla högtider. Nyåret är
för de flesta kineser den längsta sammanhängande ledigheten under
året. Därför firas den med pompa och ståt.
I Stockholm koncentreras dock firandet till en och samma dag,
lördag. Vid Östasiatiska museet blir det en händelserik dag med
teceremoni, kalligrafi, drakparad, solfjädersdans, dräktvisning och
utomhusshow.
Myten och legenden
I Kina och närliggande regioner som influerats av Han-kulturen är
själva nyårsaftonen istället en dag som tillbringas tillsammans med
familjen. Men med 15 högtidsdagar i följd blir det gott om tid för
firande. Varje dag uppmärksammas på sitt eget speciella sätt.
I grunden ligger legenden om den mytomspunna besten Nián
som kom till byarna på det nya årets första dag för att äta boskap,
grödor och bybor - speciellt barn. Byborna ställde ut offergåvor
utanför sina dörrar och avfyrade raketer och smällare för att
skrämma bort besten.
Så småningom uppdagades det att Nián fruktade färgen röd.
Därför kläs husfasader och dörrar traditionsenligt i rött över
nyårshelgen - och barnen får små röda kuvert med pengar i. I sann
nyårsanda brukar även arbetsgivare landet över ge sina anställda
varsitt rött kuvert med en nyårsbonus i.
Ett utdraget firande
Dagarna som sedan följer har olika betydelser och
ceremonier. Nyårets andra dag ska exempelvis bortgifta döttrar
enligt traditionen besöka sina familjer - dessutom firar
välståndets gud sin födelsedag. Nästkommande dag kallas Chì
kǒu och tillägnas den "flammande vredens gud". Dagen anses
vara en dag då man gör bäst i att stanna hemma.
Den sjunde dagen blir alla ett år äldre och dagen därpå hyllar
butiksägare sina anställda med en middag som tack för utfört arbete
under det gångna året. Därefter firas himmelrikets härskare, Yù
Huáng.
Den trettonde dagen äter alla vegetarisk kost för att rensa sina
magar efter all festmat som avnjutits. Den sista dagen är känd som
lanternfestivalen och högtidlighålls med lyktvandringar längs
städernas gator.