Natinonal Gallerys utställning Leonardo da Vinci: Painter at the
Court of Milan som pågår mellan den 9 november 2011 och 5 februari
2012 har i det närmaste fått rockkonsertstatus. Biljetterna som
kunde förbeställas sålde slut på rekordtid och köerna har ringlat
långa till biljettluckan där det varje dag släppts ytterligare
hundratalsbiljetter. De första hundra i kön övernattade med
sovsäckar och en del hade stolar. Jag väntade i fem timmar. Var det
värt det? Ja, varenda sekund!
Inspirerat av den nyligen restaurerade målningen The Virgin of
the Rocks (tillhörande National Gallery) så fokuserar utställning
på italienske Leonardo da Vinci som konstnär, framför allt på hans
arbete som hovkonstnär i Milano under 1480 och 1490-talet.
Förutom målningen Damen med hermelinen, som annars befinner sig
på Czartoryskimuseet i Krakow, så fanns där flera målningar från
Louvren, men framför allt en helt unik samling av Leonardos verk,
privatägd av drottning Elisabeth II av Storbritannien. Denna
samling lånas ut för första, och kanske enda, gången.
Damen med hermelinen, 1489-90, Leonardo da Vinci. Tillhörande
Princes Czartoryski Foundation. |
Jag åkte till London i lördags, på vinst och förlust utan att
vara säker på att få en biljett, med intentionen att besöka
utställningen på söndag morgon. För säkerhets skull garderade jag
mig med en extra dag ledigt, i fall att jag mot förmodan ej skulle
lyckas på söndagen.
Rejält taggad begav jag mig mot Trafalgar Square och National
Gallery på morgonen för att börja köa klockan sex på morgonen, jag
hade hört att efter den tiden kunde det vara kört. Lite ledsen blev
jag när jag upptäckte att jag lämnat min mobiltelefon på laddning
men inte hade tid att vända om. Det var frågan om eventuella bilder
eller biljetter.
|
När kön tog upp hela National Gallerys framsida öppnades
grindarna till en innergård och vakter slussade in oss på
innergården i prydliga slingrande rader. Så, äntligen fick jag reda
på att jag lyckats! Klockan tio öppnade kassorna och efter en timme
blev jag tilldelad en biljett som gällde från klockan ett.
Varför var det då värt all denna väntan? Det är lite som
livemusik, det är något speciellt att se konst på riktigt, det vet
vi alla. Jag tycker Leonardo da Vincis verk har något magiskt över
sig, jag blir fascinerad, fängslad och så imponerad att jag får
rysningar.