Ibland är det väldigt synd att det är september som är skivsläpparmånaden i Sverige, för mycket musik skulle må bra av att inramas av sitt rätta element. Sprittande och sprudlande musik hör enligt min mening våren till, och ibland kan man riktigt känna vårsolens välgörande strålar genom trumhinnorna. Här är några förslag.
Owl City – Ocean Eyes (Universal Republic, 2009)
Enstöringen Adam Young botade sin sömnlöshet genom att experimentera med ljud i källaren hos sina föräldrar i Minnesota. Resultatet blev en sprittande elektronisk emopop som ofta låter exakt som hyllade Postal Service. Musik som låter ungefär som omslagets azurblå hav, den unket pojkrumslika skapandemiljön till trots.
Bästa spår: Fireflies har med rätta blivit en jättehit.
Betyg: 3/5
The Cardigans – Emmerdale (Universal, 1994)
Innan Nina Persson blev Nina Persson med en hel värld var The Cardigans en sprallig och anspråkslös indiegrupp
från Malmö. När Hassan i P3 slängde på Rise & Shine
1994 hördes det att det var början på något nytt. Deras sockersöta 90-talsindie är spröd och vän och doftar för evigt av gräs, studentlitteratur och rosévin, oavsett hur stor det där lilla bandet har vuxit sig.
Bästa spår: Rise & Shine har allt en sommardänga ska ha.
Betyg: 4/5
The Hidden Cameras – Mississauga Goddamn (Rough Trade, 2004)
Det kanadensiska gaykollektivet The Hidden Cameras låg helt rätt i tiden när deras trallvänliga Shortbus-pop slog sig
in på alternativlistorna med denna andra skiva. Det riktigt spritter i både benen och hjärnan av lika delar köttslig sexuell frustration och intellektuellt förvirrande queerteorier.
Bästa spår: Builds The Bone låter som dagen efter en vårromans.
Betyg: 4/5
Nofx – Punk in Drublic (Epitaph, 1994)
Man kanske borde ha ”varit där”, men vi som var det
kommer aldrig glömma Punk In Drublic. De riktiga fansen
muttrade förstås när skatepunkarna Nofx släppte sin mest polerade, hitvänliga skiva hittills och spelade på Vattenfestivalen – men så är det också det av gruppens fjorton studioalbum som fortfarande står sig bäst. Sätt på den på nästa fest och se trettioåriga män få något maniskt i blicken. Musik som luktar folköl, skrubbsår och svett som färgats grönt av billig hårfärg.
Bästa spår: Alla har vi försökt spela Linoleum i replokalen.
Betyg: 5/5
Säkert! – Säkert! (Razzia, 2007)
När Annika Norlin tillfälligt övergav sitt alter ego Hello Saferide för att släppa en skiva med sidoprojektet Säkert! hade hon ingen aning att hon skulle bli flerfaldigt Grammis-belönad. Men det direkta tilltalet hos Säkert! tog sig rakt in i hjärtat hos oss. Hon beskrev så oerhört träffande hemvändarångest, väldtäkt, vårförälskelse och fumligt hångel att vi riktigt kände gruset på fotbollsplanen knastra under mopeden.
Bästa spår: Allt som är ditt lämnar ingen oberörd.
Betyg: 4/5