Många hotell har numera ljudanläggningar på rummen, men egentligen är det ofattbart att inte fler hotell följer den linjen. Packa med en dina resehögtalare till iPoden för säkerhets skull och njut av stillheten de där sköna små timmarna mellan solbadandet och middagen, när man läser, småpratar och slumrar om vartannat. Den bästa delen av semestern enligt min mening. Här är ditt soundtrack till slappa eftermiddagar på hotellrummet.
The Weepies - Hideaway
(Nettwerk)
Det numera gifta paret Deb Talan och Steve Tannen släppte sin andra skiva som The Weepies våren 2008. Deras luftiga, småkristna Fleetwood Mac-doftande folkpop är som bomull för själen, trots att det melankoliska ofta härskar. Gruppens musik har som sig bör figurerat i mängder av filmer, tv-serier och reklamfilmer och det är kanske inte så konstigt. Hideaway är en skiva som med framgång kan göra dig sällskap genom livets många skiftande ögonblick och göra dem rättvisa. Det låter pretentiöst, men det är det inte. The Weepies gör helt enkelt musik som är för vacker för att motstå. Sätt på repeat och slumra in.
Bästa spår: Hjärtskärande How you survived the war
Betyg: 5/5
The Winterpills - Central Chambers
(Signature Sounds)
Denna Massachusetts-kvartett gör drömsk indiepop som aldrig blir infantil eller handklappande. Istället är det en mogen folktradition som gör sig gällande och steget är inte långt från ovan nämnda The Weepies. Central Chambers innehåller mängder av snygga stämmor, försiktiga akustiska gitarrer och lite piggare utsvävningar som aldrig blir tuffare än, säg, Death Cab For Cutie.
Bästa spår: Gentleman Farmer, som nästan tränger sig in i skallen.
Betyg: 4/5
New Moscow - Slow Down
(Wanna Borrow a Fiver?)
David Fransson och Jonas Rangstad hämtar inspiration från akustiska gitarrmän som Mark Kozelek, Elliott Smith och Bob Dylan, men blandar lekfullt in sina vemodiga svenska melodier. Det blir med andra ord inte så tungt och ångestladdat när New Moscow släpper sin andra skiva Slow Down, trots att krångliga relationer och ouppnåeliga kvinnor avhandlas som sig bör. Både gitarrspel, sång och låtskrivande står sig starkt i en tämligen överbefolkad tradition.
Bästa spår: Vackra singeln Taking Back What's Mine med Ida Redig.
Betyg: 3/5
Oxygen Overload - Life Day
(Pink and Green Records)
Svenske Martin Sundström gör en varm blandning mellan skogselectronica och ambientstämningar. Ibland sprakar det till med frustrerade trummaskiner och tv-spelsblippande och ibland vilar Oxygen Overload och låter sig sväva över sommarsoliga svenska landskap. Ibland smyger sig klassiska symfonier in under det elektroniska täcket. Life Day låter lite som om Aphex Twin och Air skulle göra en skiva ihop. Kärleksfull musik med kalla verktyg.
Bästa spår: Four Tet-doftande I Am a Shooting Star
Betyg: 4/5
The Amazing
(Fashion Police)
Stockholmskvartetten The Amazing har fått mycket medial uppmärksamhet under året, inte minst tack vare namnkunniga bandmedlemmar. Men det är inte lika lätt att hitta hittar på debutskivan, som kränger och böljar från utsvävande proggmattor till Nick Drake-ömma gitarrplocksballader. De senare är snyggast i min bok, men visst finns det överlag något vackert och hypnotiskt över The Amazing. Stämningsfull musik där små finurliga gitarrslingor är viktigare än klistriga refränger.
Bästa spår: Det vackra gitarrspelet på singeln Dragon.
Betyg: 4/5