Lounge!

 The xx – The xx (Young Turks) 
Småhypad duo som gör musik som aldrig riktigt
kommer igång – gitarrslingor, basgångar och synthar smyger runt som katten kring het gröt. Det ger desto mer utrymme för sången, som inte alltid fängslar riktigt som den ska. I sina coolaste stunder låter The xx faktiskt som ett Sonic Youth på halvfart och det kan man ju tolka som man vill. 
Bästa spår: Indierockiga singeln Crystalized
Betyg: 3/5

Moby – Wait For Me (Little Idiot Records)
Miljonsäljande skivan Play var för ett decennium
sedan lika obligatorisk på de thailändska stränderna
som tribaltatueringar. Efter flera försök har nu Moby slutligen hittat precis rätt ton igen. Den här gången är det ännu fler
soundtrackigt böljande stråkar och obskyra soulsamplingar som får det att låta så extremt mobyskt vemodigt hela tiden. Wait For Me kommer tyvärr aldrig igång riktigt låtmässigt, utan blir istället till en sober bakgrund som kan stå på repeat en hel dag.
Bästa spår: Skruvade singeln Shot In The  Back Of The Head.
Betyg: 3/5

Morcheeba – Dive Deep (Echo)
Morcheebas brakgenombrott Big Calm var också en given backpackerfavorit kring millenieskiftet och många var vi som tröttnade på deras myspysiga mainstreamtriphop.
Men så 2008 slog bröderna Paul och Ross Godfrey
tillbaks med en ny uppsättning
gästsångerskor och rappare och skapade något likadant fast helt nytt. Dive Deep överraskar bara genom att hålla en oförskämt hög standard genom hela skivan.
Bästa spår: Den suggestiva trihopen i One Love Karma.
Betyg: 4/5

Yo La Tengo – And then nothing turned itself inside out (Matador)
Indielegendarerna Yo La Tengo chockade många när de släppte denna kraftigt lågmälda – och utmärkt titulerade – postrockbomb år 2000. Så skört, vackert och samtidigt fullt av självförtroende att vi var många som undrade
varför inte band som Yo La Tengo spelades på Lugna Favoriter.
Bästa spår: Tears Are In Your Eyes är bland det sorgligaste som finns
Betyg: 5/5

The World according to Nina Ramsby & Brent Hunter (Brus & Knaster)
Svenska mångsysslaren Nina Ramsby blev kontaktad av amerikanen Brent Hunter efter sin medverkan i electronicagruppen Baxter. Resultatet av den ihärdiga mailväxlingen blev både transatlantisk vänskap och en snygg elektroakustisk skiva om kärlek och utanförskap. The World... är subtil, trevande, nästan frånvarande ibland. Den växer och växer för varje lyssning, och det står klart att vi har att göra med två oerhört begåvade sångare och låtskrivare vars framtida samarbeten kommer att bli än mer intressanta.
Bästa spår: Vackra akustiska I Am Alive
Bästa spår: 4/5