Jag medger gärna att mina kunskaper om karibisk musik är minst sagt begränsade. Men om man med Karibien eller Västindien tänker på lika delar strandhäng, starka drinkar och en glödande kärlek till livet – ja då kanske de här skivorna kan dyka upp någonstans i periferin.
Elephant Man - Let's Get Physical (Bad Boy, 2007)
Av en ren händelse var det just i Karibien jag råkade sätta på Elephant Mans Let's Get Physical i snäckorna för första gången. Och plötsligt föll allt på plats. Den jamaicanska dancehallstjärnans frustande frenesi och pumpande basgångar blir onekligen betydligt mer smittade med palmer, kryddor och rom som omgivning. Att lyssna på hela skivan i ett svep blir nästan för mycket, men ett par av låtarna här låter som världens bästa snedtändning på dansgolvet.
Bästa spår: Who Wanna är så elak att jag blir rädd.
Betyg: 3/5
Pacific! - Reveries (EMI, 2008)
Göteborgska duon Pacific! gör musik som är så synthpoppigt luftig och sval att svettfläckarna försvinner i takt med att champagnen flödar. Ett tydligt Paris-komplex blandat med drömmar om tennisshorts, yachtfester och pasteller gör Reveries till det utmärkta soundstracket för en eftermiddag på havet. Om någon undrar varifrån myten om den metrosexuelle svenske mannen kommer ifrån kan man lyssna på den här skivan.
Bästa spår: Number One är härligt naiv.
Betyg: 3/5
Fleetwood Mac - Tango in the Night (Warner, 1987)
Fleetwood Mac har fått en otrolig renässans det senaste
året, men få skulle våga framhålla 80-talssoppan Tango In The Night som gruppens finest moment. Men det gör jag så gärna. Från omslagets Hötorgs-lagun till de slickt producerat vemodiga kärlekssånger som osar återhållsam frustration och oförlåtliga svek. Popmusik att blicka ut över havet till. Popmusik att ta steget till.
Bästa spår: Big Love är klädsamt desperat.
Betyg: 5/5
Jack Johnson - Sleep Through the Static (Universal, 2007)
När vi ändå befinner oss på beachen är det klart att Jack 
Johnson dyker upp med sin surfhunkiga appearance och gitarren på ryggen. Han har nyligen släppt en liveskiva, men Sleep Through the Static är en mer sammansatt platta. Faktum är att Johnson har en så trevlig ton att samtliga ögon i strandbrasans mörker kommer att tindra för en endaste nick från honom. Han lyckas förstås inte fånga det ögonblicket i sin helhet på studioskiva, men han kommer onekligen ändå ganska nära.
Bästa spår: Angel smälter det mesta.
Betyg: 4/5
Lee Perry – Arkology, 3 CD Box (Sanctuary Records, 1997)
Om du tröttnat på Bob Marleys reggaemonopol är det hög tid att börja fördjupa dig i lite alternativ. En bra start är Lee "Scratch" Perry, mytomspunnen och galen reggaeproducent som överlevt dem alla. Ibland har han en ovana att inkludera en massa versioner och instrumental-dubbar på skivorna, men hans ljudbild och känsla för det mjukt och monotont gungande gör denna ganjaprofet till en av genrens mest respekterade och framgångsrika hitmakare. Skruva upp basen.
Bästa spår: Roastfish and Corn Bread är genial.
Betyg: 4/5