Från Sverige till himlen

Loney Dear - Dear John
(EMI)
Emil Svanängen är en av våra största och mest egensinniga artister. Som Loney, Dear hann han släppa fyra egna skivor fulla med hjärtskärande vackra sovrumskompositioner innan han blev kritikerfavorit med hela popvärlden. Dear John är förstås en fortsättning på den tårdrypande och atmosfäriskt luftiga popmusiken från tidigare skivor, men den här gången är stämningen ofta till och med snäppet mörkare. Men så plötsligt tar vi oss upp från den fuktiga källaren och svävar fritt över fälten. Det spelar ingen roll att allt kanske bara är en febrig dröm. Loney Dear kan som få gestalta desperation och hopp på samma gång.
Favoritspår: Regulate-hyllningen i första singeln Airport Surroundings.
Betyg: 5/5

El Perro Del Mar - Love Is Not Pop
(Licking Fingers)
Förra årets From the Valley to the Stars var något så unikt som en temaskiva om himlen. Den här gången står kärleken mer i fokus, men det går inte att ta miste på Sara Assbrings unika kompositioner. Hennes skira kyrkpop ligger så nära psalmer man kan komma. El Perro Del Mar handlar inte om svensk vardagsromantik eller sunkig diskbänksrealim - här är det de stora berättelserna som står i fokus. Tidlöst, platsfritt och för det mesta makalöst vackert.
Favoritspår: Längtande Heavenly Arms.
Betyg: 4/5

Existensminimum - OK Boys
(Novoton)
Det var en månads fängelse som tvingade Magnus "Existensminimum" Henriksson att inse hur mycket han hade längtat efter begränsningar. Tillsammans med producenten Tobias Fröberg skruvade han sen ihop en av årets mest finurliga popskivor. Hela tiden finns längtan där efter att flyga iväg och denna skavande frustration gör att musiken blir en storlek större.
Favoritspår: Rymdpopen i Fuglesang.
Betyg: 4/5

Jonathan Johansson - En hand i himlen
(Hybris)
Det har pratats mycket om Jonathan Johanssons kristna tro. Och det är klart, kallar man sina låtar för en samling böner kanske man får ta en viss medievinkling. Men det är Johanssons musik som är det viktiga. Han skapar en stämning med sin skånska, 80-talsdoftande synthpop som ligger betydligt närmare sensualism och pastellfärger än neon och pudelfrisyrer. Att han dessutom faktiskt tror på det han sjunger ger bara musiken ett extra djup.
Favoritspår: Vemodet i Aldrig ensam.
Betyg: 4/5

Norma - Book of Norma
(Novoton)
Norma gör perfekt bilåkarmusik. De skapar i sina bästa stunder en närmast transartad monotoni som dessutom svänger och kränger. Sångmelodierna kommer också fram ordentligt, kanske tack vare att musiken mest ligger och pumpar i bakgrunden. Som om The Soundtrack of Our Lives skulle göra en skiva tillsammans med tyska Neu!.
Favoritspår: Evighetsflykten i Evelyn.
Betyg: 3/5