Melker Andersson

Det är knappast hemma på kammarn som Melker Andersson finner inspirationen till sina ständigt föränderliga matkreationer. Han packar ofta väskan och lämnar det svenska köket för att utomlands hitta nya smakupplevelser att förtulla.
– Jag inspireras av allt i livet. Det är framförallt stämningar som jag upplever och vill återskapa. Det kan vara en middag hemma hos vänner som varit ovanligt trevlig, eller en resa. Jag var i Havanna i somras och fick nya idéer. Inte för att maten där var något vidare, men interaktionen mellan människorna och stämningen i staden var fantastisk, berättar Melker när jag träffar honom mitt i ett arbetspass på restaurang Grill i Stockholm.

Hur brukar du resa? Långt och länge, kort och ofta? Både och?
– Jag gör flera resor per år, men det blir oftare kortisar. Tidigare hade jag inga favoritdestinationer, men på senare år har jag märkt att jag ständigt återvänder till Frankrike och Italien. Det låter väl tråkigt kanske, så säger väl alla, men det är en sådan genuin miljö och sådana genuina smakupplevelser. Ju äldre man blir, desto tröttare blir man, så jag söker väl någon slags andrum där.

Vilken resa gör du aldrig om?
– Den västa resan jag någonsin gjort är en charter till Alcudia på Mallorca. Min dotter (Thyra, 12, red. anm) ville ha ett hotell med en pool i mitten, så så fick det bli. Som tur är har hon blivit äldre nu så nu slipper jag nog sådana vidriga anläggningar i fortsättningen.

Vad packar du alltid ner på resan?
– Löparskorna. Det är ett bra sätt att se platser. Jag springer jämt på semestern och gärna genom städer. Jag sprang genom Havanna en fredagskväll i somras och lokalbefolkningen ropade på mig och tyckte att jag var en idiot. När jag var i Kuala Lumpor var det minst sagt ett svettigt sätt att se stan. Det var stekhett. Jag gillar inte att lata mig på semestern. Visst kan jag ligga still på en strand en dag, men sen vill jag röra på mig och uppleva saker. Tidigare dök jag, men det får jag inte för min dotter längre, hon blir för orolig. Snart är hon gammal nog, så då får jag väl ta med henne på dykkurs istället. Över lag så vill jag aktivera mig på semestern; segla, åka skidor. En drömsemester är att bestiga Mount Everest. Jag har en bror som nyligen gjorde Mount Kinley, så nu är jag taggad.

Har du någon favoritrestaurang?
– Det finns ett hotell med en restaurang 10 mil norr om St Tropez uppe i bergen som jag gillar mycket. Det heter Bastide de Moustiers och drivs av Alain Ducasse, som är en av Frankrikes mest berömda kockar. Det finns åtta rum på hotellet. Det är förbannat jobbigt att springa där för övrigt, det är väldigt kuperat. Ett tips är att springa upp till kyrkan, det är fantastisk utsikt därifrån och ger ordentligt med mjölksyra.

Vart går nästa resa?
– Nästa resa går till Sydafrika. Jag ska dit och gästspela som kock på en safaricamp.

Vad är det äckligaste du ätit under dina resor?
– Det kan jag säga exakt. Det var en friterad spenatsallad i Madrid för tre år sedan. Det lät skitgott på menyn, ”Crispy Spinage Sallad”, men de hade bara slängt ner spenatblad i en fritös och serverade dem rakt uppochner. Det var vedervärdigt, det gick inte att äta. Jag fattar inte hur man kan sälja det – i 40 graders värme! Jag satt bara och skrattade.

Märker du om personalen blir nervös när du går ut och äter i Sverige?
– Nä, det vet jag inte. Jag kan inte tänka så. Jag har ingen aning. De kan vara lugna.

Är du en besvärlig restauranggäst?
– Nej, inte alls. Jag skickar ut maten om den är dålig, men jag reser mig inte och går. Då ber jag istället om att byta. Det ska aldrig vara något problem.

Varför älskar du ditt jobb?
– Det är mer ett intresse än ett jobb.  Det känns aldrig som att ”nu ska jag gå till jobbet”. Det är roligt att bygga upp krogar kreativt. Jag får utlopp för min kreativitet och mina idéer.

Hur hamnade du i branschen? Var det en barndomsdröm?
– När jag var 19 ville jag till alperna och åka skidor och tänkte att jag måste ju ha ett jobb som är internationellt gångbart, så jag valde att bli kock. På den vägen är det.

Hur fungerar samarbetet med Sea Lounge?
– Sea Lounge är roligt, det är väldigt relationsbyggande. Man är fast på en båt och det är några stora grupper, så det blir intimt. Man kommer väldigt tätt inpå varandra, både gäster och personal. Dessutom ligger Restaurang Kungsholmen vid vattnet, så det var en bra koppling.

Berätta om Le Rouge.
– Le Rouge är en traditionell restaurang med genuina, rena smaker. Köket är fransk-italienskt och matupplevelsen ska vara ren och enkel, inga konstigheter. På Fredsgatan 12 experimenterar vi mycket med ingredienserna och testar spännande kombinationer. La Rouge är inte alls så. Här ska det vara genuint och okomplicerat. Här har mina resor varit en stor inspirationskälla.